Den 7e mars deltog jag i glaukomföreningen Syd möte, anordnat av Glaukomförbundet, på SUS Malmö. Flera hundra var anmälda att lyssna på samtalen, men tyvärr blev oväder ett hinder för många och runt ett 70-tal var närvarande. Panelen bestod av mig själv, Dorothea Peters (ögonspec. SUS, Malmö) Sabina Andersson Geimer (t.f. Sektionschef Ögonsjukvård SUS Malmö), Ingar Bergstrand (ögonspec, Ögonläkarna i Eslöv), Anna Mannfalk (Ordf Hälso- och sjukvårdsnämndens beredningsutskott) samt Ulla Göransson och Claes Hagman från Glaukomföreningen Syd. Bakgrunden till panelmötet var att diskutera hur de nya NAG-riktlinjerna: Riktlinjer för handläggning av öppenvinkelglaukom påverkar Ögonsjukvården – i vårt fall hur det påverkar i Skåne. Enligt riktlinjerna ska tillgängligheten till Ögonsjukvården öka genom att man undviker onödiga remisser då kraven på godkänd remiss höjs. Istället ska optometrister och primärvård utföra ett grundligare utredningsarbete.
I takt med att NAG-riktlinjer blev kända hösten 2022 har Optikerförbundet också uppdaterat de nya riktlinjerna för hur optiker och optometrister ska agera vid ”Hantering av patienter med ökad risk för glaukom” som är avstämd mot NAG-riktlinjer. Mötet inleddes med att vi blev presenterade i huvudsak om de nya riktlinjerna av Dr Peters. Därefter följde frågeställning till hur vi var och en såg på frågeställningen ”Hur ska man utveckla en söker och effektiv glaukomvård i Sverige och vilka fördelar och nackdelar innebär det för patienten om optometristen övertar utredningsarbetet?”
Var och en fick ge sin egen mening med hur vi såg på denna frågeställning och min egen uppfattning var att belysa den kompetens optometrister har inom inte bara glaukomsjukdomen men också inom ögonsjukdomar. Vikten av att inte bara patienter utan ögonsjukvården ser skillnaden mellan optiker och optometrister. Att optiker vid misstanke remitterar till optometrist istället för ögonsjukvården.
Vikten av att ett gediget utredningsarbete inte grundar sig i mätning av ögontryck och kontroll av synnerv utan också ett adekvat synfält samt dilaterad undersökning. Mer specifikt diskuterades hur non-contact-tonometri var lämpligt/icke lämpligt och här belystes bland annat om att svenska optometrister förhoppningsvis 2024 får en helt ny föreskrift där vi får använda GAT-metod. Hur vi optometrister ska följa de riktlinjer som arbetats fram av Optikerförbundet stärktes ytterligare.
De övriga ögonläkarna berömda många gånger optometristernas kunskap om hur ovärderliga de är och vilken kompetens de har. Flera kliniker vill ha fler optometrister som arbetar på deras kliniker för att de kan dra viktiga slutsatser innan patienten hamnar hos ögonläkaren. Det rådde definitivt konsensus bland de ögonläkare som var med i panelen om att optometrister kan bidra mycket gällande glaukomsjukvården.
Detta betyder att både optiker och optometrister har ett större ansvar för patienter vid förhöjd risk för glaukom. Missförstå inte, vi har alltid ett ansvar för de patienter vi undersöker och göra det allra bästa för dem. Men om en patient har förhöjd risk (se riktlinjerna) så är det vårt ansvar att utreda om patienten bör följas av oss själva eller remitteras pga misstänkt/bekräftad glaukom. Om patienten inte har de tecken som utgör remiss så är den tydligt en belastning för ögonsjukvården – som kan lägga sin energi på annat. Det kräver t.ex. att vi alltid dilaterar en patient med förhöjd risk – alltid utför ett adekvat synfält (läs riktlinjerna!) och följer upp enl det riktlinjesschema som finns. Jag är övertygad om att optometrister kommer ta ett mycket större ansvar i framtiden och vara en del i patientens behandling.
Så, mina sista tankar i punktform:
– Läs nya riktlinjer från Optikerförbundet och NAG
– Nyttja optometrist-kollegor!
– Dilatera mera!
– Investera i GAT (Var förberedd!)
– Investera i en adekvat synfältsutrustning
